Men....

Han kan vara ett litet arsle att hantera och vill inte alltid räta in sig i ledet, dvs att inse att det inte är "he who runs the show". Jag kan absolut inte skylla på honom utan allt ligger hos mig. Jag är fortsatt lite för snäll och låter en hel del passera, som jag eg inte borde tolerera. Till exempel att han nafsar på mig för att tigga godis, ruska på huvudet när jag ska ta av grimman i boxen för att han inte tycker det går tillräckligt fort eller en sån enkel sak att han har bråttom in i boxen och gärna tränger mig. 

I helgen fick jag nog när han höll på att nocka mig när jag tog av grimman vid intag. Sen dess har jag kört något varje dag och försöker att vara så konsekvent jag bara kan. Det är otroligt svårt!! 

Jag har stannar flera gånger mellan uppställningen och boxen, på de 3m det handlar om. Stannar han inte direkt får han backa. 

När grimman ska av tar jag inte av den förrän han håller huvudet still. Visar han tendens att ruska m huvudet stannar jag upp och väntar tills han är still igen. Efter bara några dagar nu är han betydligt trevligare att ta av grimman på. 

Om jag jobbar med honom på uppställningsplatsen ber jag honom gå fram, stanna när jag ber, backa, gå fram igen osv. Ibland utmanar jag oss med att han enbart ska flytta en hov i taget. Det går rätt ok framåt, men svårare bakåt. Där behöver jag hitta "dragläget" bättre. 

Ikväll jobbade jag honom i grimma på stallplan. Han skulle gå snällt runt mig, stanna när jag bad, vånda för tryck och fortsätta i andra varvet. Idag var han riktigt duktig för nu var han med mig på ett mycket bättre sätt än tidigare, men det kanske är för att vi fått kontinuitet i träningen nu. Han är så rolig att jobba med för det krävs så lite, så lite tryck för att det ska bli effekt. Märker att det blir lite för mycket tryck om jag longerar honom på vanligt vis, dvs står m ansiktet vänt rakt mot honom. Om jag istället vrider kroppen så jag har axeln mot honom och går med honom slappar han av betydligt bättre. 

Ikväll jobbade vi på att stanna "ute på spåret" och han fick inte komma in till mig. Fungerade kalas i vänster varv, men lite svårare till höger. Eller ja, han ville gärna ta ett steg emot mig i det varvet när vi stannade, men när jag visade honom att "nej, du ska inte komma till mig" stannade han lydigt kvar på spåret. 

Nu ska jag fortsätta med denna träning i vinter så hoppas jag att vi har en bra grund att stå på när han ska sättas igång under sadel framåt feb/mars. Jag ser så otroligt mycket fram emot det! 

Så svårt att ta en bra bild själv, på en häst som inte vill stå still och det är kolmörkt!