Jag har haft ont i högra höften länge, säkert över ett år nu eller mer. Jag har testat äta Naproxen i perioder och då blir den bra men direkt jag slutar blir den sämre igen. 

När Zeta åkte hem slutade jag av naturliga orsaker rida ordentligt. Höften blev lite bättre efter någon månad så jag tänkte att "jippi! Det har varit att sadeln varit lite för smal i fram för mig!" så som jag fick tips om av bästa Mio. 

Men, säg den lycka som varar för evigt. Nu under Tims sommarlov då jag inte ridit alls har höften blivit riktigt dålig. Så pass dålig att jag käkade 1000mg Naproxen en kort period utan att få bort all värk. Då fanns ingen återvändo längre. Nu måste jag göra något åt saken. Jag blir inte yngre och det blir bevisligen inte bättre av att äta tabletter heller. Så nu har jag fått rumpan ur den så berömda vagnen och ringt vårdcentralen för att få en läkarbedömning. Sköterskan jag pratade med undrade om jag haft kontakt med en sjukgymnast och det har jag ju inte haft. Däremot har jag nu kontaktat en osteopat för att kolla över kroppen så att jag inte är sned eller något annat knas. 

Jag har också tagit tag i min träning igen och då främst yogan, både för styrkan men också för smidigheten. Nu när jag gjort några pass märks det tydligt hur kroppen minns yogan. Det är även bra för ridningen då jag behöver verkligen få en bättre bålstyrka. Gör inga långa pass, men en 20-30 min iaf, och avslutar alltid med att stretcha sätesmuskler, ljumskar och sen min favorit; forward fold. Älskar den posen! Kan nästan sitta hur länge som helst. Så skönt för kroppen! 

Det som är positivt är att höften är lite bättre nu när jag börjat träna. Inga stora skillnader, men märkbar. Nu gäller det att hålla i och hålla ut och även fortsätta sen när jobbet tar vid. Det blir den stora utmaningen.