Nu har det passerat mer än en månad sedan Zeta åkte. Jag saknar honom varje dag! Han var, nej förlåt, ÄR en väldigt personlig häst. Så snäll och så vänlig! Han är den mest tekniskt svåra häst jag suttit på pga sin känslighet och nära till spänning. Det har ställts stora krav på mig som ryttare att bli tydlig och stabil i min hjälpgivning samt att vara uppmärksam på vad jag eg säger med min kropp. Det har å sin sida gjort mig till en långt mycket mer ödmjuk, medveten och skickligare som ryttare och hästmänniska. De två åren vi fick tillsammans har varit fantastiska och jag är så tacksam för att han och Felicia kom in i mitt liv. Nu är han såld och jag önskar Zeta och hans nya ägarinna all lycka och hoppas att de får många fantastiska år tillsammans! 

Jag börjar nu så smått landa i tillvaron med vårt nya liv med bara en häst och tror det även gäller Tim. Även om jag fortfarande känner att jag hade velat hitta ett stall där jag inte behöver tänka på insläpp/utsläpp och fodringar så trivs jag väldigt bra där vi hamnat. Bara känslan av att kunna ge sig ut i skogen utan att behöva gå långa sträckor på en stundtals hårt trafikerad bilväg där det åker både bussar, stora lastbilar och motorcyklar är fantastisk! Att också ha ridbana runt knuten är så skönt. Att bara kunna arbeta 10-15 min Equibodybalance utan att lägga 15 min på att gå till ridbanan först gör livet så mycket enklare. 

Det är skönt att bara ha en häst att tänka på och planera träningen för. Samtidigt saknar jag att ha två hästar som kompletterar varandra. Men det får bli den dagen jag blir rik så jag kan slippa jobba heltid för att ha råd med hästarna. 

Tims resa mot att bli min framtida tävlingspartner går stadigt framåt. Nu har vi kommit så pass långt i ridningen att han förstått att det är framåt vi ska gå och han svarar framåt för skänkeln. Han har fått bättre balans och är nu så pass framme att han börjar hitta formen så smått. Och vilken känsla han ger när det sker!  Han kommer att bli så häftig!! 

Han har fått så pass mycket balans att han insett att han kan bocka, vilket han nyttjar med glädje. Det är tack o lov, än så länge iaf, ganska snälla bockningar. Han rör sig dessutom så mjukt och är som smör i kroppen att det inte är så svårt att hänga med. Lär väl kanske bli värre ju starkare han blir... 

Han ska arbeta någon vecka till innan det är dags för sommarlov. Nu har vi börjat nosa på övergångar, vilket är min absoluta "go-to-övning". Jag älskar att sitta och jobba övergångar och kan bli hur nördig som helst. Tim gör övergångar på bebisvis, med fokus att han ska ha balans i övergången och tänka framåt. Sen bygger vi på allt efter som. Kan fortfarande inte riktigt smälta att den häst jag längtat efter sedan jag visste att han skulle "tillverkas" verkligen är min och att jag dessutom nu rider på honom! Känslan är overklig och jag nyper mig fortfarande i armen över att han är min!