Ska jag försöka hitta 1-2 st inackorderingar?

Ska jag ens fortsätta ha häst hemma på gården? 

Så mycket tankekraft har gått åt de senaste veckorna. Något jag kom fram till ganska snabbt var att jag behöver göra allt jag kan för att förenkla mitt hästeri, för jag orkar inte hålla på så här en vinter till, kanta 15 min till ridhuset var och varannan dag och på så sätt lägga 30 min "onödig" tid på att gå. Ska jag rida ut I skogen är det först 20 min innan vi ens kommit till skogen. Hästar tar nog med tid ändå utan att man lägger en massa tid på onödigheter.

Vägen till och från ridhuset/skogen går på en asfaltsväg där hastigheten på trafiken ligger på allt mellan 30-90 km/h. Att då gå med en 3-åring på denna väg flera gånger per vecka känns inte säkert och rent av obehagligt många gånger! Det är för stor säkerhetsrisk och tar alldeles för mycket tid, men tar framförallt onödig energi från mig. Att behöva gå 15 min för att jogga i grimma 10-15 min och sen gå hem i 15 min... Nej, det är inte hållbart längre. 

Alltså var svaret ganska givet: Jag ska inte ha häst hemma längre. Hur otroligt tråkigt detta än är när vi har lagt ner så mycket tid och pengar på att fixa iordning stallet, så är det ett måste. Jag har inte obegränsat med energi så jag måste ransonera var jag lägger den helt enkelt. 

Sen finns det en aspekt till: jag saknar socialt umgänge! Jag saknar det här att kunna stå och prata med en stallkamrat medan man mockar, rida ut tillsammans eller träna på ridbanan ihop. Även om man inte är på samma nivå eller har olika målsättningar med sin ridning är det så kul att kunna rida ihop. Dels lär man sig väldigt mycket av att se andra rida och man kan be kompisen titta lite extra på något man är osäker på. Bara en sån här sak som: "Kan du titta om jag sitter helt rakt över hästen?" 

Eller: "jag får inte till galoppfattningarna, kan inte du sitta upp och känna?" Eller: "kan du se vad jag gör för knas i den här skänkelvikningen?" 

Som Jens Fredriksson sa i en podd jag lyssnade på "idag är alla så dåliga på att rida ihop och hjälpa varandra." De red tydligen alltid tillsammans och hjälpte varandra när de stötte på problem. För det gör vi ju alla, stöter på problem. 

Och jag håller med honom. Vi ryttare idag håller alldeles för hårt i prestigen och hjälpsamheten finns inte längre. Det är iofs inte bara inom hästvärlden det är så. Upplever att samhället generellt blir mer och mer slutet. Vi är inte medmänniskor längre utan motmänniskor. Så tråkigt! 

Nu svamlade jag iväg lite. Förlåt! Tillbaka till ämnet. 

Jag har inte "hittat" eller bestämt mig för ett stall än. Jag har 2 st möjligheter där det finns för- och nackdelar med båda. Den stora fördelen med båda är att det finns en belyst ridbana på båda ställena. Halleluja!! Båda har bra hagar, trevliga människor och bra ridvägar. Vilket det blir får vi se. Jag har lite tid på mig än. 

Men som jag kommer att sakna det här att bara kunna gå 30 m för att kunna gosa med hästarna!! Att bara få träffa Tim en gång per dag kommer att bli oändligt tufft. Säkert mycket tuffare än jag tror...