Då var det min tur
För drygt 2 veckor sen inleddes vår covidresa. Då hämtade jag hem yngste sonen från fritids med huvudvärk och illamående. Han hade trillat på isen kvällen innan och klagade över ont i nacken på morgonen så det låg nära till hands att tro att det var det som spökade. När vi kom hem tog jag tempen på honom för säkerhets skull eftersom det gick covid på skolan. Mycket riktigt, 38.2 i temp. Ett PCR-test bekräftade misstanken om att det var covid så hela familjen sattes i karantän. 

Exakt 1 vecka senare insjuknade sambon och äldste sonen. Jag kände ingenting. I måndags tog jag ett snabbtest som var negativt och eftersom jag skulle till jobbet på onsdagen tog jag även ett PCR-test som var negativt. Tjoho!! Jag har alltså duckat covid! 
Jobbade på onsdagen och igår. 

Inatt vaknade jag kl 04 av att det värkte i munnen/halsen, näsan var täppt och det smakade rutten bäver i halsen. Suck! Det var inte bättre när klockan ringde 05:15. Bara att inse faktum. Nu är det min tur alltså. Jag är i princip helt säker på att det är covid, men ska ändå åka in och ta ett PCR-test. Det tog alltså 8 dagar för mig att insjukna om jag räknar från när sambon och äldste sonen insjuknade. 

Nu är det bara att hoppas att jag kommer lindrigt undan!