Vrickningen han ådrog sig i hagen för en vecka sen är också helt läkt. Han var aldrig halt utan blev vara svullen. Nu har svullnaden gett med sig så vi smyger igång och ser vad som händer. Han har nu vilat de 3 inplanerade veckorna han skulle vila över jul- och nyårshelgerna. Nu blev vilan innan jul istället. 

Igår fick min co-pilot ta premiär-turen i skogen och idag var det min tur. Så underbart att sitta på hästryggen igen! So m jag har längtat efter det. Zeta däremot tyckte att det var sådär lagom kul. Ett par tre gånger i skogen gick han av stigen, stannade och uppenbart "frågade": "Ska vi verkligen göra detta? Kan vi inte vända och gå hem igen? Han tyckte inte alls att det var speciellt mysigt i skogen med all tung blötsnö. Men han var duktig och kändes väldigt mjuk och fin I kroppen.  

Han har en liten egenhet den här "lilla" hästen. Varenda gång vi ska passera gården med ridhuset när vi ska till skogen svänger han in automatiskt mot ridhuset. Och varenda gång får jag styra ut honom mot vägen igen och så har vi samma diskussion: 

Jag: "Jo  vi ska förbi och ut i skogen".

Zeta: "Nej, ridhuset. Inte skogen!" 

Jag: "Jo, man kan inte gå i ridhuset varje ridpass!" 

Zeta:....."Okej då. Om du envisas..."

Och det är alltid samma visa oavsett om vi var i ridhuset gången innan eller skogen. Så imorgon när vi ska ut i skogen igen kommer vi att ha samma diskussion igen. Knashäst! Men jag älskar honom så otroligt mycket! Han har nästlat sig så långt in i mitt hjärta man bara kan komma. Jag är så oändligt glad och tacksam över att få ha och utveckla honom. Något jag uppskattar otroligt mycket är att jag har sån bra och fin kontakt med hans ägare. Delad glädje är verkligen dubbel glädje! Det är så roligt att få dela hans utveckling med henne, samtidigt som hon är ett otroligt stöd i våra motgångar. Jag hoppas verkligen att vi kan komma över till fastlandet och tävla nästa år så att hon kan få följa med och glänsa som hästägare. Det är henne så välförtjänt! Vi får helt enkelt se vad framtiden har att utvisa.